DIF J18 - SDE J18 7-2

På anrika Hovet var det idag dags för DIFJ18 att ta sig an SDE i säsongens hemmapremiär. SDE är för den som inte är så insatt hockeyns motsvarighet till fotbollens Brommapojkarna. För dagen hade SDE laddat upp med hela 6 ledare i båset vilket är rekord av det jag sett hittills, de flesta ledarnas uppgift var tydligen att sätta press på domaren och hålla koll på om DIF hade för många spelare på banan.

Matchen startar i alla fall i riktigt högt tempo med böljande spel, det märks att det är mycket prestige för spelarna i bägge lagen när det kommer till det här mötet. SDE hänger till en början med bra men DIF nöter ner dem mer och mer under periodens gång. Efter dryga 9 minuter sätter backen Alexander Fors dit 1-0 för DIF genom en rapp backhand från dålig vinkel. Ledningen står sig perioden ut.

I den andra perioden inleder DIF i boxplay och ser då till att utöka ledningen till 2-0 då Victor Stoppel snor åt sig pucken i mittzon och säkert sätter dit den i friläge. Det sätter tonen för perioden och nu kommer det våg efter våg av Djurgårdsanfall och innan halva perioden har gått så står det 4-0 efter mål av Adrian Kempe och Oscar Bergqvist. SDE väljer då att byta ut sin målvakt, något den officiella statistiken inte verkar ha noterat. Efter detta lyckas SDE reducera till 4-1 på ett märkligt sätt, ett icke allt för märkvärdigt skott ser ut att blockeras av Mutze-Hvitman i DIF-målet. Efter lite gruff efter avblåsning jublas det helt plötsligt och mål är dömt. Säkert helt korrekt men jag har ingen aning om hur det gick till. Henrik Nyberg ser dock till att återställa fyramålsledningen innan periodvilan.

I den tredje perioden inleder DIF med två mål de första två minuterna. Först Victor Stoppel som vinner tekningen och själv skjuter ett rappt handledsskott i nät, och sedan är det Oskar Andréns tur att ta plats i målprotokollet.  SDE reducerar sedan i PP när DIF hade spelat med 6 utespelare på banan. Här någonstans börjar humöret på samtliga aktörer hetta till och en och annan ful eftersläng går obestraffat förbi domaren. DIF trycker dock på bra och forecheckar hårt samtidigt som man är betydligt bättre rustade att hantera den press som SDE försöker sätta. Innan matchen tar slut hinner Henrik Nyberg missa en straff som hade kunnat innebära 8-2 och till sist är Tobias Liljendahl inblandad i en uppgörelse bakom eget mål som innebar att han och en motståndare fick avsluta matchen i utvisningsbåset.

Allt i allt var detta en riktigt bra match ifrån DIF. Förutom ett par kortare perioder då koncentrationsnivån gick ner så dominerade man spelet över hela banan. Riktigt roligt att se!

Victor Stoppel - Lirare

Tre stjärnor:
*** Victor Stoppel - Jag är inte helt övertygad om hur väl hans spel kommer att fungera på högre nivå ännu, men den individuella skickligheten är en fröjd att se. Fenomenal säsongsinledning!
** Alexander Fors - Alexander fortsätter med det fina spelet från försäsongen. Dominant försvarsspelare och finkänslig målskytt.
* Martin Ahnelöv - Spelintelligent back vars blick för spelet innebär en del ruskigt effektiva uppspel.

DIF J20 2011/2012 - Preview

Upplägget är detsamma som för genomlysningen av J18-laget. Det handlar om förhoppningar, förväntningar och fokus på de spelare som kan komma att ta de största stegen.

Förväntningar och förhoppningar:
Fjolårets succésäsong är nu förbi, 91-kullen har växt ur juniorlaget och med den har det mesta av backbesättningen försvunnit. Det är där de största frågetecknen i laget finns. De flesta av 93:orna som nu flyttats upp har inte provat på J20-spel tidigare och ett par av dem har en hel del att bevisa. Erik Gustafsson kommer få bära ett tungt lass till en början och spela en oerhört viktig roll som den mest rutinerade backen i laget. Får DIFJ20 backspelet att fungera så talar mycket för en riktigt lyckosam säsong, för forwardsuppsättningen är riktigt bra. Här är de uppflyttade B-juniorerna säkrare kort än på backsidan, Rasmus Holmén, Christian Hägg, Alexander Wennberg och Mattias Kalin. De kommer prestera inom sin tid.

Jag tror definitivt på bra spel i Norr-serien och Topp 8 till våren. Väl där blir det tufft motstånd givetvis, men det här laget har potentialen att gå riktigt långt. Frågan är om de nyuppflyttade spelarna klarar av att uppfylla den redan i år.

Tre spännande spelare:
Linus Arnesson - Back född 1994
Det är svårt att tro att Linus bara är 16 år. Han har redan tränat med A-laget, debuterat för J20-landslaget och denna säsong är det tänkt att han ska etablera sig i DIFJ20. Han är en spelskicklig och följsam tvåvägsback som sällan bjuder på det spektakulära utan snarare gör även de svåra sakerna enkelt. Duktig skridskoåkare och bra förstapass från egen zon. Just nu räknas han som det största backlöftet på juniorsidan i DIF, men det gäller att prestera om han ska behålla den särställningen för utmanare finns det gott om.

Linus Arnesson

Rasmus Holmén - Forward född 1993

Hög intensitet i spelet, kvick och snabb på rören, grymma handleder, spelsinne och ett precist skott. Varför är då den här killen inte i A-laget ännu kan man undra? 171 cm lång så är det just längden som talar emot Rasmus Holmén, för spelkvalitet har han så det räcker och blir över. Men det finns många exempel på korta spelare som lyckats på högsta nivå och med hårt jobb i gymmet och mer rutin från J20-spel så har Rasmus goda möjligheter att bli något riktigt speciellt även på A-lagsnivå. Håll utkik under hösten, jag har en känsla av att det kan bli rivstart från denna spelares sida.

Rasmus Holmén

Alexander Wennberg - Center född 1994

Utan tv-pucksmeriter och aldrig uttagen i juniorlandslagen så har Alexander under sommaren något överraskande krigat till sig en plats i J20-laget. Han ser uppenbart ut att ha gjort hemläxan då han ser ut att ha byggt på sig fysiskt sedan förra säsongen. Likt de flesta centrar i Djurgårdens juniorverksamhet är han inte en utpräglad offensiv spelare utan han tar ansvar över hela banan. Han är en puckskicklig spelare med god blick för spelet. Första året i J20 kan mycket väl bli något av ett se-och-lära år utan särskilt mycket spel i PP. Men förvänta er att Wennberg ändå syns relativt frekvent i poängprotokollen då han är en så skicklig spelare.

Alexander Wennberg

DIF-reflektioner från TV-pucken 2011

Flera DIF-spelare deltog i årets upplaga av TV-pucken, både i Stockholm Röd och Stockholm Vit. Jag har inte följt turneringen mer än ett par av de TV-sända matcherna men det kan åtminstone vara av intresse att veta vilka spelare som idag tillhör DIF.

I Stockholm Röd deltog följande spelare hemmahörande i Djurgården:

MV - Linus Söderström

B - Adam Ollas Mattsson

B - Oliver Kylington

B - Andreas Englund (Kapten)

FW - Lukas Löfquist

Andreas Englund

Det jag såg av turneringen gav mig ett positivt intryck av samtliga DIF-spelare. Linus Söderström som redan denna säsong ingår i J18-truppen såg duktig ut de två matcher jag sett av honom och får räknas som förstemålvakt i tv-puckslaget. Kylington är en underårig (97:a) back med stor skicklighet i offensiven, han har även debuterat i J18-laget redan under försäsongen. Andreas Englund tillhör liksom Söderström J18-truppen redan denna säsong och ser ut att vara en pucksäker tvåvägsback. Mattsson är en stor back med god skridskoåkning och klart godkänt defensiv. Till sist har vi Lukas Löfquist som liknar nuvarande J18-spelaren Viktor Liljegren mycket. En spelare med ordentligt driv framåt och bra storlek. Jag skulle tro att vi får se samtliga dessa i J18-laget nästa säsong.

I Stockholm Vit deltog följande spelare hemmahörande i DIF:

MV - Jonas Moëll-Lindgren

MV - Robin Jensen

B - Erik Palm

B - Alexander Glimtoft

FW - Leonard Forselius

FW - Johan Järlefelt

Jonas Moëll-Lindgren

Stockholm Vit har jag tyvärr inte sett. Målvakten Moëll-Lindgren har jag dock sett i J18 där han gjorde ett helt ok intryck. Men om platsen i J18 nästa säsong står mellan honom och Söderström kan han få det svårt. Övriga vill jag inte uttala mig om förutom att det, om vi går efter statistik, finns väldigt många andra spelare som producerar mer. Men varken statistik eller tv-puckprestationer är någon garanti för att man ska bli en duktig juniorspelare, för att inte tala om senior.

Till sist får vi också nämna Adrian Kempe som spelade för Ångermanland och var en av deras mest framstående spelare, han ingår redan idag i J18-truppen.

Adrian Kempe

DIF J20 - Linköping J20 2-5

Till viss del är den här matchen identisk med förlustmatchen mot Brynäs i torsdags. Vi faller på eget grepp och har en katastrofal period i matchen som sänker oss. Fram till det första baklängesmålet är det en bra match ifrån Djurgårdens sida och Pontus Åbergs slagskott till 1-0 i första perioden och Jim Gustafssons dragskott i krysset i andra perioden såg ut att ge oss en behaglig resa till tredje perioden.

Slarv och stora individuella misstag letar sig sen in i spelet och tappade puckar i egen zon, missförstånd vid en icing som aldrig blåstes av, spelare som stannar upp efter en solklar tripping på DIF-spelare framför eget mål och till sist en målvaktstavla vände inom några minuter matchen till 2-4. Att vi sen släpper in det femte målet i tom kasse spelade mindre roll.

Förhoppningsvis inser spelarna nu hur lätt man blir straffade i J20-serien när koncentrationen brister. Backuppställningen är nästan helt ny och de flesta kommer från J18 och där kommer man undan med lite mer, läropengen känns dyr men den måste betalas nu.

Alexander Wennberg har varit ett utropstecken

Noterat:
- Alexander Wennberg, född 1994, som kom från Boo IF utan tv-pucksmeriter och liknande till förra säsongen är på god väg att spela in sig permanent i J20-laget.

- Henrik Nyberg, landslagsmeriterad forward född 1994 gjorde debut i J20. Han spelade en enormt energifylld hockey och jagade verkligen motståndarna i varenda byte, trots att han inte är särskilt stor smäller han på och fullföljer varje tackling. Nyberg gav ett positivt intryck helt klart.

- Erik Gustafsson var inte med, och det märks. Han utgör stommen på backen.

- Rasmus Holmén, målkungen på försäsongen, saknas fortfarande. Ska vara tillbaka tills säsongsstarten.

- Det kommer att bli en hård kamp på backsidan, jag misstänker att någon kommer få finna sig i att stå utanför laguppställningen permanent och det kan betyda att det blir förändringar i truppen under hösten.

Intervju: Sebastian Persson - En annorlunda resa till DIFJ20

Sebastian Persson är en spelare som tagit en annorlunda väg från pojklagshockeyn till att denna säsong inleda J20-säsongen som kapten i Djurgårdens IF. Istället för hockeygymnasium och en utstakad framtid som förstaårsjunior så upplevde han ett utvecklande äventyr i USA som gav honom ett lyft i hans unga hockeykarriär.

Djurgårdens J20-lag har de senaste säsongerna producerat flera centrar av hög klass där flera av dem varit uppskrivna och välkända redan sedan tidiga tonåren. Josefson, Krüger, Norman och Zibanejad är några av namnen som arbetat sig genom tv-puckslag och juniorlandslag på sin väg mot Elitserien och Djurgårdens a-lag. För Sebastian Persson har resan sett annorlunda ut såhär långt, varken tv-pucken eller pojklandslag finns med på meritförteckningen.

”Jag spelade i Hammarbys U16-lag 2007/08 men när föreningen gick i konkurs efter säsongen så upptäckte jag att jag inte hade några bra erbjudanden. Jag tränade med Mälarhöjden/Bredäng innan jag fick höra att en gammal lagkamrat Christoffer Linder hade fått erbjudande att spela i USA med ett high school-lag efter ett lyckat showcase” säger Sebastian. ”Jag tyckte att det lät intressant och fick hjälp med att ta kontakt med skolan och efter att ha åkt över på intervjuer så fick jag plats i laget där.”

Säsongen i USA inleddes med spel för Seacoast Spartans i ”Midget-ligan” vilket är att jämföra med U16 i Sverige. Till vintern började sedan High School-ligan med spel för North Yarmouth Academy. Sebastian producerade många poäng men menade att det inte var det på isen som de största framstegen tog plats.

”Det var väldigt utvecklande att komma hemifrån och det ställde krav på att man växte som människa. Innan var jag lite blyg men nu blev jag tvungen att vara mer framåt och ta för mig. Jag bodde som inneboende hos en amerikansk familj och polaren Christoffer bodde 40 minuter bort så jag kunde inte luta mig mot honom heller. Det har bidragit till att min hockeykarriär fått ett lyft.”

Efter säsongen i USA tog Sebastian kontakt med den gamle DIF-spelaren Christian Due-Boje som han haft som tränare i Hammarby och som nu arbetade för Djurgården. På den vägen fick Sebastian kontakt med Djurgårdens junioransvarige KG Stoppel.

”Djurgårdens J18 hade tappat Måns Krüger som hade lämnat för att gå till Huddinge så det fanns en plats öppen för en center.” förklarar Sebastian. ”Det jag hade producerat i USA verkade imponera tillräckligt på Djurgårn så efter ett samtal med KG där han förklarade vad Djurgåden hockey stod för så fick jag en plats i laget.”

Det faktum att det var just Djurgården Sebastian kom till betydde någonting särskilt för honom. Som pojkspelare i Flemingsberg hade Sebastian en tränare som är välkänd på DIF-läktarna och det blev många besök på Djurgårdsmatcher tillsammans med honom och andra lagkamrater. Så känslorna för Djurgården har funnits där sedan länge.

Att komma till Djurgårdens juniorverksamhet upplevde Sebastian som en markant nivåhöjning. Det var större seriositet i träningen än i USA och i Hammarbys U16. Den första säsongen i DIF J18 gjorde Sebastian många mål och poäng när laget gick hela vägen till en SM-final som slutade i förlust mot Brynäs.

”Jag kände en del press i början då jag ville svara på de förväntningar som jag kände fanns på mig och det var skönt att jag kunde producera redan från början i Djurgården. DIF hade gett mig platsen i laget baserat på det jag producerade i USA så det var viktigt för mig att visa att det var rätt beslut.”

Efter säsongen i J18 blev Sebastian och de andra 92-födda spelarna i truppen A-juniorer och flera spelare fick lämna Djurgården istället för att flyttas upp till J20-laget. Konkurrensen var hård i och med den starka kullen 91:or och de lovande 93:orna som redan började knacka på dörren. Sebastian var själv inte säker på att han skulle få vara kvar även om han kände att han bevisat sig under sin säsong i J18. Efter ett möte med lagledningen fick han dock beskedet att han fanns med i Djurgårdens planer även framöver. Den första säsongen i J20 skulle innebära ett rollbyte för Sebastian.

”Det räckte med att titta på konkurrensen på centerpositionen för att acceptera en annorlunda roll i laget. Vi hade centrar som Weigel, Zibanejad och Måns Krüger (som återvänt till DIF, min anm.) så jag kände att jag skulle göra det bästa av de chanser jag fick. Det var också utvecklande att bli tvungen att utveckla mig som 2-vägsspelare och gnugga på mer. Tidigare var jag en mer utpräglad offensiv spelare” utvecklar Sebastian. ”Det var svårt att känna mig missnöjd med min roll när det gick så bra för laget också, vi slog poängrekord och vann hur många matcher i rad som helst och då är det roligt med hockey.”

Sebastians första J20-säsong slutade med en bronspeng efter två mål av Sebastian i tredjeprismatchen. Det finns dock fortfarande kvar en viss bitterhet efter semifinalförlusten mot Skellefteå på straffar.

”Det är jäkligt irriterande att ha varit så nära att vinna de två senaste åren men sedan inte ha lyckats. Det är ingenting som vi pratat om i laget, men jag upplever det som att alla är medvetna om att det är dags att vinna nu.”

Efter den första J20-säsongen blev Sebastian den andre spelaren  i Djurgårdens juniorlag att bli sponsrad av supportersidan 11433.net, efter att Simon Mitman varit den förste. Motiveringen till att just han blev utvald för detta var att han ansågs vara en av dem som visar mest hjärta för föreningen och har en förståelse för supporterkulturen.

"Det var jätteroligt att bli uppmärksammad på det sättet, eftersom jag är Djurgårdare känns det såklart bra att det jag gör uppskattas. Jag blev medbjuden på en bussresa till Gävle när fotbollslaget spelade mot Gefle också och det var ruskigt roligt även om 0-0 matchen inte var någon höjdare."

Nu går Sebastian och övriga spelare födda 92 in på sitt sista juniorår, innan detta år har karriärsstegen varit relativt tydlig med spel i U16, J18 och J20. Men när seniorspel närmar sig är det betydligt mer öppet hur framtiden kan se ut.

”För mig är det viktigt att jag får en bra inledning på säsongen och att jag utvecklas under säsongen, jag vill bli en bättre skridskoåkare och jag jobbar på att ta för mig mer och våga på isen” säger Sebastian. ”Jag hoppas att jag kan få träna med A-laget någon gång under säsongen. Sedan vill jag fortsätta att spela hockey på så hög nivå som möjligt så vi får se vad det kan bli. Jag har sett att Calle Ackered och Arvid Strömberg som spelade med oss förra säsongen ska spela i Division 1 i södra Sverige i hårdsatsande lag och det skulle kunna bli ett alternativ.”

Sebastian blev nyligen utsedd till lagkapten av J20-tränaren Tony Zabel inför den kommande säsongen. En kaptensroll som Sebastian ser som ett naturligt steg även om det också innebär en del nytt ansvar.

”Jag är sådan som person att jag alltid driver på och aktivt stöttar mina lagkamrater både på och utanför isen och Tony tycker väl att det är egenskaper som passar en kapten” menar Sebastian. ”Men jag vill leda genom det jag gör på isen också. Sen handlar det om att representera laget gentemot tränarna, så om det finns synpunkter så kan jag framföra dem till tränarna i min roll som kapten. Jag känner också ett ansvar för att gruppen ska fungera även om det är lätt då vi pratar mycket om att alla i laget måste ta ansvar för prestationer och uppträdande och vi är tillräckligt vuxna och ansvarsfulla för att det inte ska vara några större problem.”

Den kommande säsongen har DIF J20 ett visst favoritskap efter förra säsongens fina resultat och försäsongen har inletts bra med flera segrar mot J20-konkurrenter och säsongen närmar sig nu med stormsteg.

”Det har känts bra hittills och personligen har jag kommit igång bra, jag har en större roll än förra säsongen och spelar med duktiga forwards som också förväntas producera framåt. Det känns som att alla har accepterat sina roller i laget vilket är det viktigaste eftersom flera spelare kommer från J18 och utifrån där dem haft annorlunda roller” säger Sebastian. ”Men det är lättare för dem som kommer ifrån J18 eftersom vi spelar på samma sätt än för dem som kommer utifrån. De har mer att lära sig om hur man spelar i DIF helt enkelt.”

”Vi har inte satt specifika mål för säsongen, men personligen känner jag att vi är tillräckligt bra för att vi ska kunna bli ett vinnarlag. Så det är mitt mål.”

Bottennapp för J20 mot Brynäs

Onsdagen blev till en synnerligen jobbig dag för oss som älskar hockey när nyheten om den hemska flygolyckan där Lokomotiv Yaroslavs lag raderades ut kom till kännedom. Denna tragedi hedrades också på Hovet där DIFJ20 mötte Brynäs i en träningsmatch inför säsongen.

Matchen var i ärlighetens namn inget vidare och ett vackert handledsskott i krysset från Christian Hägg till 1-0 i den första perioden var en av få höjdpunkter. Ledningen höll tills den tredje perioden, främst genom Marcus Due-Bojes storspel. Chansmässigt var det relativt jämnt såhär långt dock. Brynäs lyckas sen kvittera på ett dråpligt sätt där en Brynässpelare tappar pucken i friläge vilket ställer en annars så duktig Due-Boje och pucken glider retsamt in i ett tomt mål. Efter det försöker DIF trycka på igen men istället blir det nytt baklängesmål på straff, och sedan ytterligare insläppt mål till 1-3 då pucken tappas mycket slarvigt på egen blå och två bortaspelare friställs. 1-4 och spiken i kistan kommer sedan i tom kasse i slutminuterna.

Det var alltså ingen bra match även om det var mycket tillfälligheter som låg bakom Brynäs mål. Förhoppningsvis kommer denna näsbränna vid rätt tidpunkt och alla spår av bekvämlighet identifieras och skjuts bort.

Noterat:
- Om jag inte misstar mig så säsongsdebuterade skadedrabbade Fredric Anderberg, liksom Jim Gustafsson och Christoffer Sjöholm
- Sebastian Persson fick stå som kapten, bra belöning till en spelare som växt ordentligt från förra säsongen
- Erik Gustafsson fick kliva av efter andra perioden
- Rasmus Holmén saknades
- Flera 94:or med idag, Linus Arnesson, Fredric Anderberg, Alexander Wennberg och Mattias Kalin

DIF J18 2011/2012 - Preview

Här ämnar jag att presentera mina förväntningar och förhoppningar på J18-laget samt belysa några av de spelare som under försäsongen gett sken av att inhysa mest potential och framtidshopp.

Förväntningar och förhoppningar:
Till att börja med är denna säsongs J18-lag troligtvis det till storleken största jag sett sedan jag började följa juniorhockeyn. Både på back- och forwardssidan är det många välvuxna spelare, och det räcker med att titta på snittlängder bland framgångsrika hockeyspelare världen runt för att inse att det finns fördelar med detta. Vi ska inte behöva förlora matcherna i sarghörnen eller genom oförmåga att hålla rent framför det egna målet. Skicklighetsmässigt är det heller inte mycket som saknas och av försäsongen att döma så blir det hård konkurrens inom laget om speltiden. De nya 95:orna ser nästan oförskämt bra ut samtidigt som flera av 94:orna som höll hög klass redan förra året kommer att få fortsätta spela J18 då J20-laget håller hög klass även i år.

Höstens serie spel i J18-Elit Östra lär se ut det gjort de senaste åren, serieseger och nära på 100% i poängkolumnen. Jag tror på en nära på identisk säsong resultatmässigt med seriesegrar och slutspel, förhoppningsvis med lyckligt slut i finalen denna gång.

Tre spännande spelare:


Richard Mutze-Hvitman - målvakt född 1995 har imponerat på mig under försäsongen, han är en förstaårsjunior som gärna låter utespelarna höra vad de ska göra i försvarsarbetet. Till det har han även visat på ett utmärkt målvaktsspel där han spelar stort i målet och inte går ner på isen för tidigt som många butterflymålvakter gör. Nu ska det tilläggas att 94-födda målvakten Tobias Sandberg är den som imponerat allra mest under försäsongen, men det har han framförallt gjort i J20-laget, så honom lär vi får återkomma till.

Alexander Fors - back född 1994 hade jag lagt ett epitet på som defensiv back som ogärna kliver över röda, men det har visat sig vara felaktigt. En stor och kraftfull back som inte lägger fingrarna emellan i försvarsspelet men som samtidigt visar på fina välriktade uppspel och ett resolut spel på offensiva blå. Rightskytt också vilket vi inte är bortskämda med på backen. En kille som verkar ha växt i kostymen ordentligt under sommaren.

Alexander Fors

Jacob Lundin - forward född 1994 är trots sin fina säsong förra året den tillsammans med Fors mest förbättrade spelaren i mina ögon. Han har gått från att vara en bra avslutare som tog tillvaro på medspelarnas kreativitet till en forward som både skapar och avslutar anfallsspelet. Jättefina uppåkningar, förmågan att skydda pucken och öga för målet. Om jag ska våga mig på en jämförelse så är det Patrik Hörnqvist-light. Snabbare men inte samma placeringsförmåga och styrka framför målet. Men det är likt den Hörnqvist som vi såg första säsongen i DIF.

Jacob Lundin

Om ni nu saknar namn som Tobias Liljendahl, William Garpenlöv, Linus Arnesson, Tobias Lindberg etc, var inte oroliga. De har absolut inte gjort mig besviken och ni kommer få höra mer om dem under säsongens gång. Men var sak har sin tid.

DIF J18 - HIFK J18 4-3

DIFJ18 mötte ikväll HIFK på Hovet i den fjärde träningsmatchen för säsongen. Dessa utländska lag är såklart svåra att bedöma i nivå på förhand för mig som så sällan ser dem. Men med facit i hand efter tre matcher så är det tydligt att finnarna håller rätt hög nivå.

DIF ställde upp enligt följande (med reservation för misstag)

Bergkvist - Liljendahl - Garpenlöv
Andrén - Lindberg - Lundin
Liljegren - Stoppel - Nyberg
Sadik - -Kempe

Lilliehöök - Fors
Bokvist - Dahlström
Englund - Ahnelöv

Moell-Lindgren (96a som ej tillhör J18-truppen)

DIF inledde första perioden relativt bra och kunde sätta en del tryck i HIFK:s zon, De riktigt farliga lägena uteblev dock och HIFK kunde istället göra först 0-1 efter en markeringsmiss där en finne blev helt ren framför målet, och sedan 0-2 efter ett riktigt konstmål där pucken vispades upp i nättaket efter att en finländsk forward skjutit med klubben bakom ryggen/mellan benen. Svårt att förstå kanske då det inte är enkelt att beskriva. Tungt med 0-2 i paus vilket inte kändes helt logiskt.

Den andra perioden inleddes med ett baklängesmål som kändes väldigt bekant från gårdagens match då HIFK tryckte in hela laget framför DIF-målet som inte fredades tillräckligt beslutsamt. DIF hade dock inte givit upp och i PP, vilket varit ett sorgebarn de första matcherna, skapar ett snabbt passningsspel ett öppet läge för Alexander Fors som inte gör något misstag när han skjuter ett kvickt handledsskott i krysset till reducering 1-3. Kort därefter gör HIFK ett dåligt byte samtidigt som Jacob Lundin byter in och tar emot pucken ensam från offensiv blålinje. Lundin fintar säkert ned målvakten och lägger in pucken med backhand, 2-3! Nu är det DIF som tagit över matchen och HIFK har svårt att freda sig.

Denna matchbild fortsätter i tredje och ytterligare ett power play resulterar i ett tungt skott ifrån Joakim Lilliehöök som styrs in i mål av Tobias Liljendahl. Kvitteringen låg i luften och det fina spelet i PP är ett bra besked inför säsongen. DIF fortsätter jaga på och behåller trycket på finnarna och Jacob Lundin kan göra sitt andra mål i matchen med ett rappt skott från nära håll, 4-3! Efter ledningsmålet försöker finnarna lyfta spelet och komma tillbaka men det är säkert försvarsspel från DIF nu, och man borde gjort 5-3 i öppen kassen men fokuset fanns inte där.

Matchens tre stjärnor:
*** Jacob Lundin - Rapp målgörare och skarpskytt, tog sina lägen väl
** Viktor Liljegren - Ytterligare en fin match av den skridskostarke och tuffe forwarden
* Joakim Lilliehöök - Duktig offensivback, viktig i PP och hett humör på det

Noterat:
- Riktigt bra spel i boxplay, vilket det varit i samtliga matcher
- Lite slagsmål efter slutsignalen, vilket det i princip varit i samtliga matcher också. Mycket temperament i den här åldern
- Äntligen produktion i PP!

DIF J18 - Brynäs J18 2-4

DIF J18 mötte ikväll Brynäs på Hovet i den tredje träningsmatchen för säsongen. Följande laguppställning gällde i DIF-lägret:

Bergkvist - Liljendahl - Garpenlöv
Andrén - Lindberg - Lundin
Liljegren - Stoppel - Nyberg
Kempe -Kokkonen - Sadik

Dahlström - Bokvist
Fors - Englund
Lilliehöök - Ahnelöv

Mutze-Hvitman

Den första perioden var en ganska tillknäppt historia där DIF tidigt fick spela 3 mot 5 i nästan 2 minuter efter en lättvindig fasthållningsutvisning samt en huvudlös tackling ifrån Henrik Nyberg. Detta numerära underläge klarades dock av med bravur. Ju längre perioden gick ju mer tog DIF över spelet och det kändes som att ett ledningsmål låg i luften och periodpausen kom lägligt för Brynäs.

I den andra perioden var det dock Brynäs som tog ledningen efter slarvigt agerande i DIF-försvaret flera gånger om. Pucken trycktes fast bakom eget mål och till slut fick en Brynässpelare chansen att skjuta in 0-1 bakom en välskymd Mutze-Hvitman. En olycka kommer sällan ensam sägs det och kort därefter kom även 0-2 efter en mycket tilltrasslad situation där Brynäs lyckas trycka in pucken med nästan hela laget parkerat framför DIF-målet. DIF visade dock på moral när man kom tillbaka in i matchen och åter satte press på motståndarnas försvar med stark skridskoåkning och tufft spel. Det gav resultat när Tobias Lindberg kunde bryta igenom och ta sig förbi Brynäsförsvarna vid blålinjen och sedan säkert sätta en backhand mellan benen på målvakten, 1-2 och reducerat. Det gav blodad tand och DIF anföll med frenesi vilket resulterade i en kvittering på ett snyggt handledskott upp i nättaket från William Garpenlöv. Säg den lycka som varar dock, Brynäs tar återigen ledningen i slutet av perioden efter att återigen ha gått hårt åt DIF-målet med kraft. Här måste försvarsarbetet bli bättre och tuffare. Vi har många stora och tunga backar i J18-laget och det måste synas tydligare.

Med underläge från de första två perioderna trycker DIF på i offensiven och skapar flera farliga chanser. Så det var inte helt logiskt när Brynäs gör 2-4 efter några minuter in på tredje. Något turligt och med ett frågetecken för domarbedömningen, då det nog såg ut som en sådan där spark som vårt kära a-lag ofta får mål bortdömda för, så bromsar en Brynässpelare in en retur från Mutze-Hvitman där pucken tar en retfull bana över DIF-målvaktens axel. Resten av perioden blir ett långt jagande där DIF inte förmår sätta dit pucken. Tålamodet rinner ut i slutet då flera situationer följs av irritation och heta känslor. Axel Fors åker ut 10 minuter för en fajt med en Brynässpelare och efter slutsignalen tar sig Viktor Liljegren an en motståndare för en holmgång där samtliga tre domare får avbryta bataljen genom att slänga sig över den store DIF-forwarden. Säsongens första förlust är dett faktum efter en jämn match där marginalerna satt på fel sida. Det lär dock bli fler möten till våren i J18 Allsvenskan och jag har en känsla att det kan bli spännande matcher med humörsvängningar.

Matchens 3 stjärnor:
*** Viktor Liljegren - Viktor visade att vi har en riktig powerforward på gång, stor och tung och när han får upp farten är han mycket svår att stoppa. Stod även upp för laget på slutet och sådana karaktärer behövs framöver.
** Oscar Andrén - Fart och fläkt och gärna några kreativa lösningar och finter. Oscar är en riktigt underhållande hockeyspelare att beskåda.
* Carl Dahlström - Detta var första gången jag såg Calle Dahlström spela och det var en positiv bild jag fick. Stor och stark back som hanterar pucken bekvämt och gärna kliver fram i banan. Den kombinationen har vi inte haft allt för mycket av de senaste säsongerna på juniornivå så detta ska bli mycket spännande att följa.

DIF J18 - Espoo Blues J18 4-1

Såhär några dagar efter matchen så är inte varje minnesbild från matchen glasklar, men eftersom det är så superintressant med förstaårsjuniorernas intåg i DIF J18 så vill jag ändå bjuda på några reflektioner efter matchen.

Espoo ställde upp med ett betydligt större och starkare lag än Jokerit gjorde i torsdags, så det kändes redan på förhand som att det skulle bli en mer tuffare uppgift rent fysiskt att möta detta finländska lag. Denna upplaga av DIF J18 är dock ett lag som har mycket storlek och kraft så vi är väl lämpade för uppgiften.

Den första perioden är Djurgårdens helt och hållet efter ett par minuters avvaktande spel. Tobias Liljendahl bryter dödläget och spräcker finnarnas nolla med en inbrytning framför mål där han helt enkelt är för stark för försvararna. Avslutet är en precis backhand i krysset. Ett par spelmoment efter är det William Garpenlövs tur då ligger och lurar nära offensiv blå och vänder bort en finne samtidigt som han tar emot en precis passning från Axel Walltott. Friläget är ett faktum och Garpenlöv gör inget misstag då han placerar pucken under armen på den finske målvaktens plockhandsida.

I den andra perioden kommer sedan Espoo tillbaka och jämnar ut matchbilden efter otaliga DIF-utvisningar, bland annat nästan 2 minuter i spel 3 mot 5. Matchbilden i andra perioden resulterar tillslut i en reducering 2-1. Men DIF är ett par klasser bättre och i den tredje perioden hade det kunnat rinna iväg ordentligt om det inte hade varit för en desperat kämpande Espoo-målvakt. Oscar Bergkvist utökar ledningen till 3-1 när han med fart bryter in framför kassen och fintar bort målisen. Backen Robin Norell kan sen sätta spiken i kistan med ett 4-1 mål i PP.

Matchens tre stjärnor:
*** Richard Mutze-Hvitman - Richard gör sin andra kanonmatch i rad, han spelar säkert och är reaktionssnabb. Är en medelstor målvakt som spelar ganska "stort" i målet. 2 mål insläppta på 2 matcher nu.
** Tobias Liljendahl - Det här var första gången jag sett Liljendahl verkligen komma till sin rätt i DIF-tröjan, han spelar moget och är med sin tyngd och balans nästan omöjlig för motståndarna att rå på. Vackert mål och  hårt arbete över hela banan.
* Victor Stoppel - Victor har varit lite av en doldis för mig, men den här killen har ett riktigt spännande spelsinne och är mycket passningsskicklig. Han kombinerar sig gärna igenom motståndarlaget och gör det med finess och precision. Långt ifrån en färdig produkt, men det är sevärd och läcker hockey som bjuds.

DIF J18 - Jokerit J18 1-1 Träningsmatch

DIF J18 tog ikväll emot Jokerit J18 på Hovet i den första träningsmatchen för säsongen. Inga laguppställningar tyvärr, men de flesta spelarna födda 94 saknades, och tre underåriga U16-spelare deltog. En kort summering av matchen kan jag ändå bjuda er på.


Första perioden var Djurgårns helt och hållet, 1-0 målet kom genom Victor Stoppel med assist från Adrian Kempe (målskytt korrigerad efter matchen).
Andra perioden blev betydligt tuffare där finnarna tog över det mesta av spelet.
Tredje perioden var jämn och böljande, möjligtvis litet övertag av DIF. Finnarna gjorde ändå 1-1, en riktig lyckträff där duktige DIF-keepern Mutze-Hvitman lurades av att finnen först missade pucken och sen lyfte upp den med backhand på tillbakavägen.

Tre stjärnor:
*** Tobias Lindberg, center från SDE - Stor och resolut center, ca 190 lång och 85 pannor. Bra driv framåt i banan och väldigt puckskicklig, jobbar stenhårt över alla 3 zoner.
** Richard Mutze-Hvitman, målvakt från DIFU16 - Gjorde en kanonmatch och hade hållit nollan om det inte var för en missträff från finnarna, väldigt verbal också och dirigerade sina backar konstant. Lite större än de andra junismålisarna vi har också.
* Oskar Andrén, forward från SDE - Kvick och smidig forward, duktig längs med sargen och en dribbler. Bra öga för att sätta medspelare i bra lägen också.

Andra små noteringar:
- Adrian Kempe är minst lika stor som brorsan redan nu, mycket bra första period men mattades sedan.
- Tobias Liljendahl, den mest hypade nykomligen, spelade dubbla byten under stora delar av matchen men fick inte riktigt till det. Stor och tung dock och han kommer bli något extra, var så säkra.
- Fullständigt tandlöst powerplayspel, det lär dock bli bättre ju närmre serien vi kommer.

Träningsmatch: DIF J20 - AIK J20 5-3

DIFJ20 inledde igårkväll sin säsong med en övertidsförlust i en träningsmatch emot Sveriges J18-landslag. Idag var det en mer prestigefylld träningskamp som väntade då AIK stod för motståndet. Jag fick inte tag på någon laguppställning men DIF ställde upp med följande kedjor åtminstone:

Blomstrand - Weigel - Åberg
Hägg - Persson - Holmén
Mi.Höjbjerg - Orrpars - Ma.Höjbjerg
Liljegren - Wennberg - Dypbukt

Lite osäker på backparen men dessa backar deltog:
Lissäng, Björkung, Falk, E.Gustafsson, Dahl, Lovén, William

I mål stod Marcus Due-Boje

Saknades: J.Gustafsson (skada), Sjöholm (oklart), Nemes (rehab), Anderberg (rehab), Linus Arnesson och Mattias Kalin (med J18-landslaget).

I matchinledningen hade DIF stora problem med att få ordning på formationerna och uppspelen satt sällan på bladet. Det gav AIK initiativet och efter visst tryck lyckades man göra både 0-1 och 0-2. DIF tog sig dock tillbaka in i matchen efter ett vackert anfall som resulterade i öppet mål för Fredric Weigel. Nästan omedelbart efter detta bjöd dock Due.Boje på 1-3 när han släppte in ett höstlöv under armen. Förstaperioden var alltså inget vidare även om siffrorna var lite i överkant.

Jag gissar att Tony Zabel hade ett och annat att säga i periodpausen för i den andra perioden var det ett helt annat ansikte som visades upp från Djurgårdslaget. Riktigt fint spel, långa anfall och säkert försvarsspel. Vi bjöds på reducering från Fredric Weigel, nyförvärvet från Huddinge Marcus Lissäng kvitterade och Rasmus Holmén satte dit ledningsmålet 4-3. Här fick vi se att det finns mycket kvalitet i detta nya J20-lag som haft så stor omsättning av spelare sedan förra säsongen.

I den tredje perioden spelar DIF säkert och tillåter inte AIK mycket. Boxplayspelet var enastående och det var närmre fler DIF-mål än en kvittering. Rasmus Holmén passar sedan på att avgöra matchen med ett 5-3 mål som föregicks av en precis och mycket kylig framspelning av Sebastian Persson. Just den kedjan var den som gjorde störst intryck på mig och den bör kunna producera och glädja ordentligt den kommande säsongen.

I slutet av matchen åker sedan try-outspelaren Oskar Orrpars på en jättesmäll och får utgå. Mycket tråkigt för Oskar som haft problem med axlarna tidigare. Detta såg dock ut som tackling mot huvudet och hjärnskakning. Det får mig att fundera över vem som tar Simon Mitmans roll i årets lag då ingen markerade mot AIK-spelarna. Ett frågetecken som jag hoppas kan rätas ut innan seriespelet börjar.

Allt som allt var det en spännande match med ett DIF som visade att man har betydligt mer kvalitet i laget än AIK. Som det ska vara.

Mattias Kalin uppflyttad

Centern Mattias Kalin, född 1994, har flyttats upp från J18-laget till J20 inför den kommande säsongen. Mattias är en stark och spelskicklig center som har landslagsmeriter och som glänste i tv-pucken. Han är tilltänkt som fjärdecenter till en början. Detta är ett drag helt i min smak då Mattias är mycket lovande och lär växa av erfarenheten.

----------

I övrigt har J18-laget gjort klart med en back född 1996 ifrån Nacka, Andreas Englund.

Utvärdering av spelartruppen 2010/2011

Sent omsider, men som utlovat kommer här en utvärdering av spelarnas prestationer under säsongen 2010/2011. Jag tar inte med överåriga spelare eller spelare som inte deltagit i mer än 10 matcher. Skalan för utvärderingen är 1-10, där 10 är max.

Målvakter:
Marcus Due-Boje var den självklare förstemålvakten under säsongen. 93an som har en far med goda DIF-meriter var en av säsongens bästa målvakter i J20-serien och låg med i toppen av målvaktsligan under grundserien och topp8. I slutspelet räckte det inte riktigt ända fram. Marcus är dock en ung målvakt som har två år kvar som junior och det finns gott om potential för förbättring. 7/10

Backar:
Carl Ackered var under säsongen en betydligt bättre försvarsspelare än säsongen innan, vilket hade en något hämmande effekt på hans offensiva produktion. Att han trots det var poängbäste back säger en hel del, han är en riktigt bra powerplayback. Jag är förvånad att inget Allsvenskt lag valde att satsa på honom till nästa säsong. 8/10
Erik Gustafsson var säsongens kanske mest förbättrade spelare. En fysiskt spelande back med god kvalitet i passningsspelet. Belöningen för prestationerna kom i landslagsdebut och a-lagskontrakt, välförtjänt. 8/10
Philip Holm var en spelare som återkom till DIF, som han lämnat som U16-spelare. Hans erfarenhet av Div 1-spel med Nacka syntes så han spelade rejält och moget i försvarszon. En duktig tvåvägsback som fått a-lagskontrakt. 8/10
Jesper Eriksen är en rightback som stod för ett vårdat försvarsspel och även en del offensiv produktion från försvaret. Det finns en del kvar att arbeta med i fysiken men han var en viktig kugge i J20-laget. 7/10
Alexander Falk kom upp ifrån J18-laget under säsongen, född 93. Han skötte sig bra och försvarsspelet var i det närmaste fläckfritt. Alexander blir en stöttespelare nästa säsong i J20-laget. 7/10
Fredrik Claesson gjorde bara 18 matcher plus slutspel i J20-laget då han var upptagen med a-lagsspel under stora delar av säsongen. En duktig defensiv back som inte fick ut allt i J20-laget, kanske då fokuset ligger på a-laget där han spelade mycket bra och förblir en spelare med stor potential. 6/10
Viktor Lindstrand är en defensiv back som alltid gör sitt jobb i försvarsspelet och sällan syns på offensiv sida av röda. Habil men ospektakulär spelare alltså. 6/10
Christopher Lundqvist spelade bara med laget i inledningen av säsongen och under slutspelet då han var utlånad till Nacka under den största delen av säsongen. Han fick ingen utdelningen offensivt, men spelad godkänt defensivt. 5/10


Forwards
Måns Krüger var en av lagets mest framstående spelare säsongen igenom. Trots brister i fysiken och ett nära på obefintligt närkampsspel så var han sällan inne på baklängesmål då puckinnehavet allt som oftast tillhörde DIF när hans kedja var på isen. Duktig passningsspelare som stod för många vackra framspelningar. 8/10
Marcus Sörensen kom inför säsongen från SSK och blev omedelbart en av lagets bästa spelare. Vass målskytt och skridskoåkare som skapar mycket på egen hand. 8/10
Arvid Strömberg gick från att ha varit en tufft spelande energispelare säsongen innan till att bli en kvalificerad målskytt, mycket tack var Krügers passningar. Just energin saknades dock och det är nog anledningen till att den a-lagskontrakterade forwarden inte fick istid i a-laget. 7/10
Fredric Weigel var J20-lagets poängkung med sina 47 poäng. Den tunne men tuffe centern stod för ett bra tvåvägsspel där han tar ansvar över hela banan och han har en förmåga att sätta sina medspelare i bra lägen. Ingen särskilt framstående målskytt dock. I slutspelet föll han tyvärr bort en aning och presterade överraskande svagt. 7/10
Mika Zibanejad fick säsongens genombrott i a-laget, i J20 nådde han dock inte riktigt samma höjder. Givetvis oerhört duktig och Mika stod ut tekniskt och blixtrade då och då till med fantastiska prestationer. Men med tanke på det han visade upp i a-laget så skulle man tro att han skulle vara betydligt mer dominant på isen, inte minst i närkampsspelet. 7/10
Pontus Åberg är den spelare som tillsammans med Erik Gustafsson fick årets genombrott i J20-laget. Enormt begåvad forward vars skridskoåkning och tekniska färdigheter är fantastiskt roliga att skåda. Fortfarande lite "juniortakter" då han ibland verkar spela för sig själv, men en spelare som är väl värd att hoppas på. 7/10
Gerard Hanson spelade med Krüger och Strömberg säsongen igenom i den jämnast producerande kedjan i laget. Duktig och habil forward som dock inte sticker ut. 6/10
Simon Mitman var lagets duktigaste närkampsspelare och tuffing på isen. Simon presterade klart godkänt i poängkolumnerna men känslan är att lagets spel inte passade honom då han växer när det är tufft på isen. Vårt J20-lag var ofta relativt överlägsna sina motståndare och till skillnad från förra säsongen då man kämpade för livet säsongen igenom så fick inte Simon utrymme att irritera motståndarna lika ofta. 6/10
Sebastian Persson är en center som kom upp ifrån J18-laget som målkung. I J20 fick han dock en mer undanskymd roll som tredje och fjärdecenter med minimal tid i PP. Spelade habilt utan att sticka ut, bör få en större roll och vi kan förvänta oss mer nästa säsong. 6/10
Alexander Dypbukt kom till DIF ifrån div 2-laget Värmdö. Han spelade mestadels i fjärdekedjan men bidrog med en del viktiga mål under säsongen. Något av ett "se och lära" år ändå och det blir intressant att se vilken roll han får nästa säsong. 6/10
Ludwig Blomstrand har massor av egenskaper som kan ta honom riktigt långt. Han fick dock inte ut särskilt mycket av dem i rollen som fjärdelinaspelare och behöver bli elakare på isen. Mycket potential som kan komma att blomma ut i takt med större roll i laget dock. 5/10
Rasmus Holmén är en fantastiskt begåvad puckkonstnär. Den lille forwarden fick dock en mycket begränsad roll i J20-laget och nästa säsong lär bli mer rättvisande för honom då han tar steget upp till J20 permanent. 5/10
Felix Liljegren spelade bara 12 matcher på grund av de enorma skadeproblem han hade, dessa har även tvingat honom att lägga skridskorna på hyllan. Trist för en kille med mycket naturlig potential. 4/10
Eric Anderberg fick mestadels sitta på bänken eller spela i fjärdekedjan. Fick inte ut särskilt mycket varken som gnuggare eller i offensiven. 3/10

Sörensen och Liljegren lämnar DIF

Marcus Sörensen

Marcus Sörensen, som kom från SSK J20 förra sommaren, lämnar nu DIF. Detta är synnerligen tråkiga nyheter då han varit en klockren värvning i J20 och även imponerat en hel del i A-laget då han fått chansen. Det är ännu inte känt var han kommer att spela nästa säsong men så länge det inte handlar om råttorna så önskas han lycka till.

Felix Liljegren

Även Felix Liljegren lämnar DIF. Denna gång handlar det dock om skadeproblem som tvingat Felix att avsluta karriären redan som 18-åring. Ytterst beklagligt och tråkigt för en kille som verkligen hade verktyg för att bli en framgångsrik hockeyspelare. Felix har gjort många säsonger i DIF och ska ha ett stort tack för dessa och önskas även han lycka till framöver.