Intervju: Sebastian Persson - En annorlunda resa till DIFJ20

Sebastian Persson är en spelare som tagit en annorlunda väg från pojklagshockeyn till att denna säsong inleda J20-säsongen som kapten i Djurgårdens IF. Istället för hockeygymnasium och en utstakad framtid som förstaårsjunior så upplevde han ett utvecklande äventyr i USA som gav honom ett lyft i hans unga hockeykarriär.

Djurgårdens J20-lag har de senaste säsongerna producerat flera centrar av hög klass där flera av dem varit uppskrivna och välkända redan sedan tidiga tonåren. Josefson, Krüger, Norman och Zibanejad är några av namnen som arbetat sig genom tv-puckslag och juniorlandslag på sin väg mot Elitserien och Djurgårdens a-lag. För Sebastian Persson har resan sett annorlunda ut såhär långt, varken tv-pucken eller pojklandslag finns med på meritförteckningen.

”Jag spelade i Hammarbys U16-lag 2007/08 men när föreningen gick i konkurs efter säsongen så upptäckte jag att jag inte hade några bra erbjudanden. Jag tränade med Mälarhöjden/Bredäng innan jag fick höra att en gammal lagkamrat Christoffer Linder hade fått erbjudande att spela i USA med ett high school-lag efter ett lyckat showcase” säger Sebastian. ”Jag tyckte att det lät intressant och fick hjälp med att ta kontakt med skolan och efter att ha åkt över på intervjuer så fick jag plats i laget där.”

Säsongen i USA inleddes med spel för Seacoast Spartans i ”Midget-ligan” vilket är att jämföra med U16 i Sverige. Till vintern började sedan High School-ligan med spel för North Yarmouth Academy. Sebastian producerade många poäng men menade att det inte var det på isen som de största framstegen tog plats.

”Det var väldigt utvecklande att komma hemifrån och det ställde krav på att man växte som människa. Innan var jag lite blyg men nu blev jag tvungen att vara mer framåt och ta för mig. Jag bodde som inneboende hos en amerikansk familj och polaren Christoffer bodde 40 minuter bort så jag kunde inte luta mig mot honom heller. Det har bidragit till att min hockeykarriär fått ett lyft.”

Efter säsongen i USA tog Sebastian kontakt med den gamle DIF-spelaren Christian Due-Boje som han haft som tränare i Hammarby och som nu arbetade för Djurgården. På den vägen fick Sebastian kontakt med Djurgårdens junioransvarige KG Stoppel.

”Djurgårdens J18 hade tappat Måns Krüger som hade lämnat för att gå till Huddinge så det fanns en plats öppen för en center.” förklarar Sebastian. ”Det jag hade producerat i USA verkade imponera tillräckligt på Djurgårn så efter ett samtal med KG där han förklarade vad Djurgåden hockey stod för så fick jag en plats i laget.”

Det faktum att det var just Djurgården Sebastian kom till betydde någonting särskilt för honom. Som pojkspelare i Flemingsberg hade Sebastian en tränare som är välkänd på DIF-läktarna och det blev många besök på Djurgårdsmatcher tillsammans med honom och andra lagkamrater. Så känslorna för Djurgården har funnits där sedan länge.

Att komma till Djurgårdens juniorverksamhet upplevde Sebastian som en markant nivåhöjning. Det var större seriositet i träningen än i USA och i Hammarbys U16. Den första säsongen i DIF J18 gjorde Sebastian många mål och poäng när laget gick hela vägen till en SM-final som slutade i förlust mot Brynäs.

”Jag kände en del press i början då jag ville svara på de förväntningar som jag kände fanns på mig och det var skönt att jag kunde producera redan från början i Djurgården. DIF hade gett mig platsen i laget baserat på det jag producerade i USA så det var viktigt för mig att visa att det var rätt beslut.”

Efter säsongen i J18 blev Sebastian och de andra 92-födda spelarna i truppen A-juniorer och flera spelare fick lämna Djurgården istället för att flyttas upp till J20-laget. Konkurrensen var hård i och med den starka kullen 91:or och de lovande 93:orna som redan började knacka på dörren. Sebastian var själv inte säker på att han skulle få vara kvar även om han kände att han bevisat sig under sin säsong i J18. Efter ett möte med lagledningen fick han dock beskedet att han fanns med i Djurgårdens planer även framöver. Den första säsongen i J20 skulle innebära ett rollbyte för Sebastian.

”Det räckte med att titta på konkurrensen på centerpositionen för att acceptera en annorlunda roll i laget. Vi hade centrar som Weigel, Zibanejad och Måns Krüger (som återvänt till DIF, min anm.) så jag kände att jag skulle göra det bästa av de chanser jag fick. Det var också utvecklande att bli tvungen att utveckla mig som 2-vägsspelare och gnugga på mer. Tidigare var jag en mer utpräglad offensiv spelare” utvecklar Sebastian. ”Det var svårt att känna mig missnöjd med min roll när det gick så bra för laget också, vi slog poängrekord och vann hur många matcher i rad som helst och då är det roligt med hockey.”

Sebastians första J20-säsong slutade med en bronspeng efter två mål av Sebastian i tredjeprismatchen. Det finns dock fortfarande kvar en viss bitterhet efter semifinalförlusten mot Skellefteå på straffar.

”Det är jäkligt irriterande att ha varit så nära att vinna de två senaste åren men sedan inte ha lyckats. Det är ingenting som vi pratat om i laget, men jag upplever det som att alla är medvetna om att det är dags att vinna nu.”

Efter den första J20-säsongen blev Sebastian den andre spelaren  i Djurgårdens juniorlag att bli sponsrad av supportersidan 11433.net, efter att Simon Mitman varit den förste. Motiveringen till att just han blev utvald för detta var att han ansågs vara en av dem som visar mest hjärta för föreningen och har en förståelse för supporterkulturen.

"Det var jätteroligt att bli uppmärksammad på det sättet, eftersom jag är Djurgårdare känns det såklart bra att det jag gör uppskattas. Jag blev medbjuden på en bussresa till Gävle när fotbollslaget spelade mot Gefle också och det var ruskigt roligt även om 0-0 matchen inte var någon höjdare."

Nu går Sebastian och övriga spelare födda 92 in på sitt sista juniorår, innan detta år har karriärsstegen varit relativt tydlig med spel i U16, J18 och J20. Men när seniorspel närmar sig är det betydligt mer öppet hur framtiden kan se ut.

”För mig är det viktigt att jag får en bra inledning på säsongen och att jag utvecklas under säsongen, jag vill bli en bättre skridskoåkare och jag jobbar på att ta för mig mer och våga på isen” säger Sebastian. ”Jag hoppas att jag kan få träna med A-laget någon gång under säsongen. Sedan vill jag fortsätta att spela hockey på så hög nivå som möjligt så vi får se vad det kan bli. Jag har sett att Calle Ackered och Arvid Strömberg som spelade med oss förra säsongen ska spela i Division 1 i södra Sverige i hårdsatsande lag och det skulle kunna bli ett alternativ.”

Sebastian blev nyligen utsedd till lagkapten av J20-tränaren Tony Zabel inför den kommande säsongen. En kaptensroll som Sebastian ser som ett naturligt steg även om det också innebär en del nytt ansvar.

”Jag är sådan som person att jag alltid driver på och aktivt stöttar mina lagkamrater både på och utanför isen och Tony tycker väl att det är egenskaper som passar en kapten” menar Sebastian. ”Men jag vill leda genom det jag gör på isen också. Sen handlar det om att representera laget gentemot tränarna, så om det finns synpunkter så kan jag framföra dem till tränarna i min roll som kapten. Jag känner också ett ansvar för att gruppen ska fungera även om det är lätt då vi pratar mycket om att alla i laget måste ta ansvar för prestationer och uppträdande och vi är tillräckligt vuxna och ansvarsfulla för att det inte ska vara några större problem.”

Den kommande säsongen har DIF J20 ett visst favoritskap efter förra säsongens fina resultat och försäsongen har inletts bra med flera segrar mot J20-konkurrenter och säsongen närmar sig nu med stormsteg.

”Det har känts bra hittills och personligen har jag kommit igång bra, jag har en större roll än förra säsongen och spelar med duktiga forwards som också förväntas producera framåt. Det känns som att alla har accepterat sina roller i laget vilket är det viktigaste eftersom flera spelare kommer från J18 och utifrån där dem haft annorlunda roller” säger Sebastian. ”Men det är lättare för dem som kommer ifrån J18 eftersom vi spelar på samma sätt än för dem som kommer utifrån. De har mer att lära sig om hur man spelar i DIF helt enkelt.”

”Vi har inte satt specifika mål för säsongen, men personligen känner jag att vi är tillräckligt bra för att vi ska kunna bli ett vinnarlag. Så det är mitt mål.”